sådär på kvällskvisten

Troligast är det alla mina hjärnspöken som talar men nu kör vi "Jennys rädslor topp 3". (som hon kommer förneka att hon någonsin erkänt eftersom hon i regel inte är rädd för nåt)

1. På första plats kommer tystnad. Det allra värsta som finns och som oftast resulterar i att människor jag nyss träffat uppfattar mig som skränig och högljudd eftersom jag hellre biter av min vänstra stortå än att stå och vrida på mig i pinsam jaha-hehe-mm-tystnad.
   
2. Sprutor. Inget skämt. Kalla mig mesig men sådant är fallet efter att tusentals undersköterskor roat sig med att lära sig konsten att sticka hål i folk genom att studera på mina armar. Kanske var inte mina blodkärl de mest samarbetsvilliga men eftersom jag gillar bortförklaringar så var allt erat fel.
   
3. Jag måste nog skriva kärlek. På håll är det fint och vackert och sött och sockervadd och soluppgångar och solnedgångar och fågelkvitter och hjärtan och allt annat som skulle kunna framställas som fint, men i närkontakt äcklar det mig så galet mycket, och pojkar som "aldrig har känt såhär förut" och "inte klarar sig utan dig" kan fara åt nåt annat håll för jag klarar inte sånt där. Eftersom jag gillar att skylla ifrån mig och har tränat ganska länge eftersom jag har varit lillasyster i 15 år så antar jag att jag pekar ett finger mot min traumatiska barndom. (hähäh)
   

puss