Solen går ner bakom de mörka bergen och termometern står på 20 grader trots att klockan redan är läggdags. Himlen är färgad mörkrosa på sina ställen och människor spelar brännboll och kloter nere på gräsplanen och har det mysigt i all sin enkelhet.
När Ragunda ser ut såhär såhär så känner jag hur min pappas blod strömmar i mina ådror, och jag kan sätta mitt liv på att Staffan Heimerson skulle vilja köpa sommarstuga här på direkten om han nu skulle våga sig hit igen.

Jag sitter ute på bron, äter melon (japp jag rimmade med flit!) persikor och aprikoser. En tekopp står till höger bara för sakens skull, och njuter av hur fint det faktiskt kan vara att ha sommarlov.

Peace and love får ni nu eftersom jag dessvärre inte kan närvara på självaste riktiga peace and love eftersom plånkan, sällskapet och orken är obefintlig.

Nästa år sa jag förra året så jag säger det i år igen men med en lite mer bestämd ton. Nästa år.
Men tills dess - peace and love (och ta det lugn emmamaj för i helvete)