För ett år sedan vid den här tiden befann jag mig i ett annat land alldeles ensam. Inte alldeles alldeles ensam såklart, som ressällskap hade jag en av mina bästa vänner i hela världen.
Idén om en språkresa hade fötts och som vanligt trodde vi båda att det hela skulle stanna på planeringsstadiet.
"Åh va kul att åka utomlands utan föräldrar, det gör vi!" var hela grundkonceptet, språkresan var mer för att legalisera det hela eftersom vi förstod att "jag och malin tänkte åka utomlands tillsammans" inte skulle räcka värst långt.

Helt plösligt så åkte vi. Vi bara for. Från umeå till stockholm där vi bodde på hotell på arlanda en natt tillsammans med några skånska tjejer som var påväg till samma ställe. Även fast vi knappt hörde vad de sa för alla rrrrrrrrrullande rrrrrrrrrr så skrattade vi för trevlighetens skull och hade riktigt roligt.

I två veckor gjorde vi allt man behöver på bokstaven S. Skrattade, solade, simmade, shoppade och gick i skolan.
Nu blåser det orkanvindar här utanför, vädret är grått och mulet och idag är en sån dag när ingenting känns som någonting och det enda man vill göra är sova. Appropå S.

Som det verkar i nuläget så avslutar vi den här sommaren med en likadan resa fast utan skola. Vi får ju vistas ute i stora världen nu, stora som vi är. Hallå Grekland.