det finns något vackert i varje nederlag

Det finns som små fragment som kommer och landar på min huvudkudde ibland när jag ska sova. De ligger där och brottas med mig, påminner mig om en verklighet jag haft för länge sedan. Det finns vita och rosa små söta fragment - familjesemestrar, oändliga doser skratt, fotbollsmatcher, vunna fotbollsmatcher, vänskap, syskonkärlek.. De är så många och så otroligt dyrbara. Jag försöker ta hand om dem så bra jag kan för att de inte ska blekna och smita ifrån mig.

Det finns gråa fragment, regniga eftermiddagar, sjukdomar och ledsamheter. De är också viktiga, för kommer man inte ihåg hur det är att ha det riktigt tråkigt kan man heller inte uppskatta när man har det roligt. Klyché.

Det finns svarta fragment. De ser för vidriga ut för att våga komma i dagens ljus, så de kommer krypande om nätterna istället. Små, små bilder av sorg och död.
För det mesta får man olika färger av sina fragment och klarar av att balansera rätt. Man gråter när det blir sorgligt och skrattar åt det där fina som ibland landar på axeln och påminner om någonting.

Ibland kastar Gudarna överdoser på mig, och jag tror att de gör det med flit. Allt som är svart och som påminner mig om saker jag egentligen vill glömma dyker upp överallt. Över över överallt finns det kalla små fötter under en gul Landstinget filt. Över över överallt finns det sonder och energidrycker, över över överallt finns det sjuksköterskor, doktorer och dietister. Över över överallt finns det ett lik på en brits. Överallt finns det en bio som heter Jenny, som bara rullar och rullar i all oändlighet. Det serveras inga popcorn och stolarna är tomma, alla utom en. Hon har suttit envist hela filmen, även fast hennes tårar ekade från toaletten om nätterna flyttade hon sig inte en centimeter.
Jag har dig att tacka för mitt liv på fler sätt än ett.

Det finns något vackert i varje nederlag, det får man inte glömma. Snart på fötter ordentligt igen, no need for worries.
med all kärlek jag har, Jenny.