En vanlig dag.

Erika springer in i vardagsrummet med ett väldigt förbannat uttryck och skriker sådär som Lotta på Bråkmakargatan gör. Hon skriker ännu mer. Och ännu mer. Och ännu mer. Och andas in, och skriker en gång till. Efter 6 skrik gick gränsen och jag frågade;
vad skriker du för!? lägg av!
Uttrycket i hennes ansikte förändrades och hon satt tyst och plutade med surläppen på ett sätt som bara hon kan.
Är du ledsen Erika? frågade jag
Hon skakade på huvudet.
Är du arg Erika?
Hon skakade på huvudet.
Är du sur Erika?
Skak på huvudet.
Uppgiven suck.
Vad är du för någonting då?
Jag är bara rävsugen!
(det lät ännu roligare eftersom hon inte kan säga r, hähähä)