mitt alldeles egna 2010

Ja jag kanske borde ta och försöka summera mitt år jag också, bara för sakens skull. Såhär på rak hand kan jag knappt komma ihåg vad som har hänt. Jag blandar ihop årtal och händelser ungefär på samma vis som min farmor (som förövrigt frågade mig här om dagen hur min fjortonårsdag hade varit, tack för den) men vi provar väl ändå.

Det här året så lämnade jag allt som varit "mitt" och började om. Min skola blev någon annans och korridorerna som var mina flamsar någon annan runt i nu. Mina människor spridde sig med vinden åt alla olika håll och jag har knappt kontakt med några av dom idag. Jag slutade spela fotboll och tappade bort mig lite. Utan ett lag att falla tillbaka på blev jag lite förvirrad och hela hösten var jag mest sur, grinig och trött och betedde mig som en liten aggresiv fjortis mot de flesta. Åtminstone mamma.

Ingenting gick som jag ville varken med min "pojkvän", skolan eller någonting annan heller för den delen och jag var riktigt deppad och less för det mesta. Nog om det.

Sommaren var kanske den finaste. Jag åkte till Malta med min vapendragare Malin. Utan föräldrar. WOW. Språkresa, bland det bästa jag någonsin gjort. Jag spenderade ganska många dagar hemma hos min pappa och åt jordgubbar till frukost lunch och middag. Jag jobbade tillsammans med många andra på en stor teateruppsättning och skapade mig ett nytt litet lag. De var roligt. Jag använde min cykel för att ta mig dit jag ville och det gick bara fint. Jag trampade många mil och känslan av att kunna ta sig dit man ville var frän.

Jag festade en hel del till en början med insåg att jag egentligen inte tyckte att det var så roligt utan bara låtsades och slutade lika fort som jag började. Jag rökte också ganska mycket ett tag men kom också på att det bara var en cool grej som egentligen var totalt ocool och slutade med det också.

Jag flyttade ihop med min storasyster och hennes kompis Stefan. Jag skrattade så att magen krampade nästan varje dag och trivdes fint med vårat samboliv trots att de ibland irriterade mig tills jag höll på att skjuta mig. Konstapelgränd står öde och tom nu och ingen bor liksom där på riktigt längre.

Jag åkte till Thailand i slutet av året och hälsade på min pappa. Även det var en fin resa.

Under de här året har jag, kort sagt: rest, skrattat, gråtit, varit nere, varit uppåt, träffat nya människor, flyttat, varit arg, varit glad, tappat bort mig, men slutligen har jag har hittat ett nytt umgänge och en ny plats där jag passar in, kanske till och med bättre än den jag hade förut.