Du sjöng om din lyckliga dag lika falskt som alla de övriga vitklädda hoppfulla och vemodiga studenterna. Ditt ögon glittrade och hela framtiden låg framför dina fötter.
- Grattis till studenten, sade jag.
- Tack så jävla mycket! svarade du, och dina armar kramade hårt runt min hals.
Din lukt finns fortfarande kvar i min tröja.
Jag såg din mamma också. Hon log upp till öronen och lyste av stolthet. Man kommer till insikten att världen inte är rättvis när hennes lycka blivit bytt mot otröstlig sorg inom loppet av två dagar och hon snart får begrava sin yngsta son.
Du brukade läsa det jag skrev här. Om du ser detta från himlen Niklas - ha det så jävla bra. Du var en fin människa och lämnar många i sorg och saknad. Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar