Har du någonsin längtat efter något så intensivt att det pirrar ut i fingertopparna? Så fort du snuddar tanken på att det kommer hända får du knotter på ryggen och hjärtklappning? Den 16/6 - fem dagar efter skolavslutningen - lämnar jag Sverige tillsammans med min trogna vapendragare och tillika bästa vän Malin för två veckor av studier och äventyr på Malta. Bara vi två, våra hjärnspöken och en varm strand. Jag vet redan nu att det kommer bli en oförglömlig resa och jag längtar så jag spricker.
När vi kommer hem från Malta åker vi troligast raka spåret till min fina fina sommarstuga vid havet och hänger där ett par dagar tillsammans med min mormor och morfar innan vi återvänder till verkligheten, cruising, storsjöyra, fina kvällar och sommarjobb.
Det är inte länge kvar nu, inte länge alls.
Min fina klass är snart ett minne blott och det enda som bevisar att vi vandrat längs de grå korridorerna är klottret på väggarna.
Jag kommer sakna er, det kommer jag verkligen. Det är med mycket vemod jag kommer stå i kyrkan och titta på er, titta på oss, uppklädda och fina. Jag kommer troligast gråta som aldrig förr - men jag är så otroligt tacksam över allt jag har fått dela med er 9B.
Det har inte varit lätt alla dagar. Men ni har gjort allt så mycket lättare.
"Thank you for all the times we had, thank you for making it less bad" löd en bit av texten på en låt jag lyssnade ofta på när jag var 12, och den stämmer in väldigt fint. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar