Är man 15 år och bor på en yta Gud glömde bort när han skapade världen och civilisationen lever man verkligen efter mottot "det blir vad man gör det till". Hur, var och när finns aldrig på tapeten, utan för att det ska finnas någonting konkret som går att ta på överhuvudtaget får man helt enkelt ställa sig och tapetsera själv. Göra allt grovjobb, vilket inkluderar lokal och dylikt, hitta vänliga själar som är sugna på upptåg och sedan genomföra hela proceduren och se till så det blir en lyckad sådan.
Är man 15 år och bor på en yta Gud glömde bort när han skapade världen och civilisationen lär man sig att uppskatta det som finns omkring en, vilket inkluderar miljön och de få tillgångar som faktiskt finns (till exempel möjligheten att numera kunna köpa hamburgare på kvällstid om andan skulle råka falla på) och transportmedel så man kan ta sig härifrån, vilket mestadels inkluderar bilar. (De går lite snabbare än cyklar, tyvärr)
Är man 15 år och bor på en yta Gud glömde bort när han skapade världen och civilisationen lär man sig att känna igen motorljud och registreringsskyltar på flera kilometers avstånd.
Är man 15 år och bor på en yta Gud glömde bort när han skapade världen och civilisationen är man exalterad från öronen och ner ner till minsta tå om chansen att komma bort mer än 5 mil härifrån dyker upp. Är man 15 år och bor på en yta Gud glömde bort när han skapade världen och civilisationen tänker man sig inte så noga för när man ser samma gamla blå Volvo som man alltid ser dyker upp sakta men (o)säkert.
Man förutsätter att det är samma härliga lirare som vanligt och lägger sig på vägen i en busig gest och fnissar för sig själv tills man inser att det inte alls var samma gamla härliga lirare utan någon helt annan som stannar sin bil för ett självmordsbenäget retard som lagt sig på vägen.
Pinsamhet; 4/5 jordgubbar
puss på er
Texten till en äkta glesbygdsblues....
SvaraRadera