så slår alla minnen och känslor mig till marken och lämnar mig blödande och förstörd. Saker jag förträngt hoppar på mig och hjärtat slår hårt. Egentligen har jag mig själv att skylla, för jag vet lika väl som alla andra att det inte fungerar att springa ifrån sina problem. Andningen blir oregelbunden för det finns för mycket sorgset i mina lungor för att luften ska få plats.
Allt kommer ut i en enda röra, kanske osammanhängande och aningen hackig, men hon förstår ändå. Jag vågade säga hur jag kände, och det har jag aldrig gjort förut. Känner att det är några vuxen poäng där. Apropå sådana så köpte jag 5 par strumpor när jag var i Göteborg, duktig tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar