hej.

Man ändrar syn på så mycket när man växer upp, egentligen på alldeles för mycket.
Det som en gång var oskyldigt och vackert blir inte längre det när man ser ett samband, eller en logisk förklaring. För logiken härskar jämt numera, och finns i varje vrå, och kastar sig på en och sväljer med hull och hår. Uppäten av logiken, är ju en ganska logisk förklaring.

Ett bra exempel är Astrid Lindgrens filmer. Det ser inte ut som att han verkligen flyger, Karlsson. Det ser inte ut som att Pippi verkligen lyfter hästen.
Det är sorgligt, så hemskt sorgligt.
E;s ögon lyser alltid lika klart när hon tittar på ovanstående serier flera timmar i streck, och det är ofta jag sitter och önskar tyst för mig själv att jag befann mig i hennes skor. Andra gånger har jag lust att låsa in henne så hon aldrig kan ta sig ut, så verkligheten (tråkigheten) aldrig hinner ikapp henne.

Nu ska jag väl ta och stoppa i säng min moder som mest troligt sover i soffan. Hon hamnar alltid där, förr eller senare, och älskar när jag kommer och ruskar på henne och säger att hon ska gå och sova.
Så jag ska helt enkelt sprida lite kärlek.
Puss så länge