30 juli 2011

dagens känsla

Åh herregud. Klockan är tydligen fem och hela dagen har redan gått. Jag vaknade hos Olov runt tvåtiden hungrig som ett as och helt plötsligt satt jag tillsammans med Malin och åt en gigantisk pizza på balkongen. Underbart.
Mätt och belåten, trött och seg. Idag måste jag på något vis ta mig hem till Hammarstrand eftersom jag jobbar imorgon, frågan är bara hur. Dumma bussförbindelser.

29 juli 2011

Godmorgon folk's. Igår så jobbade jag som grindvakt mellan 5-02.00. Vet ni hur lång tid det är? Om ni inte gör det så kan jag gladeligen informera om att det är 9 timmar. 9 timmar att sitta i en inhängnad och vakta en grind till en parkeringsplats så inte folk får för sig att urinera där. Det vore ju förskräckligt om det hände.
Vi satt åtminstone centralt och träffade massor med goa människor och sånt är ju kul. Man får vara glad för det lilla.

Hur som helst, kunnig storstadstjej heheh.... Jag har knappt någon aning men som jag har förstått det är stråket massor av öltält och dylikt och man måste trist nog vara 18 år för att komma in.

Nu ska jag äta upp min gröt och hoppa in i duschen och förhoppningsvis skaffa ett liv.
Puss så länge

28 juli 2011

wopa

Igår var det kanske sommarlovets allra skönaste dag. Jag och Malin susade fram och gjorde allt och ingenting, hälsade på en liten gammelskrutt en sväng innan vi begav oss och badade med en helt främande stockholmare.
Han brukade hänga på stureplan och arbetade för att bli ekonomiskt oberoende.
Vi ska gifta oss den dagen, var så säkra.

Nu-fint väder-Östersund-yran. Där har jag förövrigt aldrig varit. Hur gör man är en fråga jag skulle vilja ställa men om man bara go with the flow så hoppas jag att det går bra.
puss

26 juli 2011

JAGHATARKORV JAGHATARKORV KORVJAGHATAR DIG

korvförsäljaren befinner sig på hemmaplan och trots att jag luktar och känner mig som en korv åker jag iväg på fiskeäventyr. GAMMGÄDDA HÄR KOMMER JAAG

IMORGON.

Imorgon fast egentligen idag kommer du hem till mig och jag blir alltid så glad när du gör det
för egentligen finns det ingen som känner mig så bra som du.
Men först och främst ska jag sälja korv, man måste ju värdera här i livet.
kram och godnatt

25 juli 2011

Hallå kompisar och icke kompisar. Klockan är 21.00 (och här är ekot) och hela dagen idag har jag gått runt och väntat. Min storasyster skulle ha kommit hem från norge idag men tydligen så hade hon missat sin buss... Jag börjar tro att slarvigheten är genetisk.

Idag har jag ätit frukost, tjänat femhundraspänn, badat skumbad och slutligen ätit gomiddag.
Tittat på vänner och min nya favorit tillsammans med digestivekex och mjölk samtidigt som jag förträngt hundens behov av att kissa.
Min lilla gosbente. Out for a walkie

Det finns ju alltid två sidor av samma historia

och det har alltid fascinerat mig, hur den enes lögn kan vara den andres sanning och tvärtom.
Jag undrar hur den här historian såg ut. I ärlighetens namn så kommer jag inte ihåg, och ibland känns det tragiskt att jag har glömt bort ett sjundedels liv. Fråga mig vad jag gjorde när jag var 8 år, eller hur jag mådde när jag var tio. Jag har ingen aning.

Hur som helst så gissar jag på att det gick till ungefär såhär:
Pappa hade fått sin årliga idé av dokumentera och bevara och vi allihopa suckade och rullade med ögonen, eftersom vi visste att korten som blev framkallade skulle ligga och skräpa i bokhyllor och i lådor eftersom ingen fann orken eller motivationen att sätta in dom i album.
Vi ställde hur som helst upp och poserade i diverse konstiga miljöer och såg tillgjorda och glada ut.
"Se lite glad ut Jenny" sa han nog och det resulterade i första bilden.
Sedan ville jag leka med en sten och då blev pappa arg för att jag förstörde bilden och då blev jag ännu argare för att jag ville ha min sten och då resulterade det i bild nummer två.

Eller så kanske farfar har tagit den här bilden när jag var ute och lekte och glatt ställde upp för att jag var på så bra humör eftersom han troligen nyss utfodrat mig med glass och jag gillar honom så mycket.
Sedan ville jag leka med en sten och han tog ett kort för att jag såg så rolig ut när jag lyfte den.

Vad vet väl jag